1 November 2008
Vi har gått och frågat oss själva när vi ska vara med om vår första krock här i Thailand och inatt fick vi svaret! NU! Så nu har vi krockat i Thailand; inga döda, inga skadade, lite kraschade bilar och bildelar som flög in i vår bil, annars mest irriterade förare.
Regnet stod som spön i backen, och då är det inget svenskt spöregn vi snackar om kan jag lova! Det gick knappt att se ut från rutorna på bilen p g a allt vatten som forsade. Jag undrade hur vår semestervecka skulle se ut egentligen, det var ingen vidare start om jag ska vara ärlig: bilkrock = en timmes försening + en jävla massa regn, jag måste säga att det såg aningen mörkt ut...
Som tur var vände oturen och det blev strålande sol och en vacker morgon tills vi kom fram till Koh Chang Lagoon Resort, vårt hem den sista veckan. Det blev en apelsinjuice till frukost på stranden och sedan låg vi och halvsov på stranden mest hela dagen och tittade runt för att se vart vi egentligen hamnat. Det såg lovande ut, men vi blev förvånade över hur kort stranden var. Jag var lycklig och kände mig hemma när jag tog mig en liten promenad. Havet och stranden påminde mig om Järnäs klubb och stugan och allt bra jag varit med om där. Jag var nöjd med att ha lämnat Bangkok bakom mig och var övertygad om att det här skulle bli riktigt bra!
"Fötterna dränktes av varma starka vågor"
Under nätterna flyttade sig vattnet utåt och man fick gå en bra bit längre för att ta sig ut till vattnet. Restaurangerna ställde ut bord och stolar och lampor hängde i träden. Jag tycker det var mysigt!
Solen gick ner ganska tidigt, och vid halv fem-tiden var det bäst att man var vid stranden om man ville se henne vandra iväg västerut.
Sushi
Lunch tillsammans med Dolaya, Ben och Baa på en japansk restaurang. Jag förstod inte menyn så Baa beställde in lite fisk till mig och jag fick lära mig mycket om den japanska kulturen och hur många thailändare ser upp till japanerna. Maten var helt underbar, bland det godaste jag ätit tror jag nästan. Sushi beställdes också in, och artig som jag är var jag tvungen att smaka trots att jag visste att jag inte tyckte om det tidigare när jag smakade hemma i Sverige. Men oj vad förvånad jag blev när jag insåg att det var gott! Jag tyckte om det!
Jag åt med pinnar och tyckte det gick ganska bra, men kyparna kom in med bestick till mig efter ett tag och de andra sa hela tiden att det var ok om jag ville använda besticken. Tyckte de att jag var dålig, eller vad? Haha, jag åt tappert vidare med mina pinnar!
Vi pratade och retades och hela lunchen var ganska störd, jag måste ha sett ut som ett frågetecken långa stunder för att de kläckte ur sig så knäppa saker. Roligt hade jag i alla fall!
När vi kom tillbaka var det dags att ta kort, umgås lite och sedan ta farväl. Det blev väldigt många bilder och väldigt mycket skratt. Det kändes som om vi var ett riktigt kompisgäng som hade hängt ihop hur länge som helst och det blev en riktigt bra avslutning av tiden i Bangkok. Jag kommer att sakna dem!
Övre raden, från vänster: Anna, Baa, Dolaya, Ben
Nedre raden, från höger: Frida, Matilda, U
Jag fick inga bilder på mina söta små vakter som jag hejade på varenda dag, men när min städerska kom in och lyssnade lite på min iPod fick jag henne förevigad! Så här ser hon ut, hon är jätteliten.
Vi kom tillbaka till hotellet tidigt på eftermiddagen och alla ramlade ner i sängarna och halvsov enda fram tills klockan var nästan åtta på kvällen. Planerna hade från början varit att gå ut och testa på nattlivet i Bangkok, eller åtminstone göra en snabbvisit nere på nån bar nere på gatan för att se hur det var och fira att vi hade klarat av praktiken, fast vi kände oss inte så taggade idag. Vi åkte in till Bangkok och åt för att det skulle bli lite "festligt" och ett sätt att fira att vi nu hade semester. Det hela blev aningen misslyckat då vi alla fortfarande var trötta, bilköerna var långa och vi kom fram till Bangkok precis före stängningstid. Hemma på hotellet träffade vi Burren, Emberg och Kevin som vi pratade lite med. Det var kul! Sen gick vi och la oss mycket trötta och inväntade nattens tidiga timmar och tiden för att lämna hotellet! Koh Chang var nära!
Den 31 oktober 2008
Jag har svart att ata maten, det enda jag kan tanka mig att ata just nu ar nagot som mamma och pappa lagat. Nagot bekant. Inte ens maten vi brukar bestalla upp till hotellrummet smakade sarskilt bra igar. Det har jag ju tyckt smakar ganska gott tidigare. Pratade med Dolaya och fick ga till sjukskoterskan pa jobbet som gav mig lite mediciner mot min mage. Hoppas de hjalper!
Det ar sista dagen pa jobbet idag, och det kanns lite sorgligt men anda skont. Jag ska ata lunch med Dolaya idag, hon var sugen att bjuda mig pa seafood. Typiskt! Det finns inget varre, forutom komagar och grejer... Jag gruvar mig for hur det ska ga. Jag kanske kan skulla pa min mage...? Vill ju inte forolampa thailandarna genom att inte kunna ata maten.
Igar packade vi vara vaskor och vi har forsokt beta av det vi hade kvar att gora inne i Bangkok. Ikvall ska vi fira att vi slutat jobbet och sen aker vi till Koh Chang och White Sand Beach inatt klockan halv fyra. Somnen har vi planerat till bussresan. Det ska bli roligt att antligen komma ivag, jag kanner mig ganska klar har i storstaden nu. Miljoombyte med lite lugn och ro, snorkling och elefantridning! Harligt!
Lanade upp en vag fran gymmet for att vaga vara vaskor. Jag och Anna vagde oss i slutet pa forsta veckan och nu kandes det som om det var dags att kolla vikten igen. Tre kilo minus. Mina muskler!