Den 31 oktober 2008

Jag maste erkanna att det finns stunder da jag matt battre rent fysiskt. Gick och la mig igar och trodde jag skulle frysa ihjal, trots att det inte ens var kallt i rummet. Inte pa nagot satt egentligen. Trevligare uppvaknanden maste jag saga att jag har varit med om. Jag vet inte om det ar sa att jag ska lata bli att ata nar jag ar sa har illamaende, eller om det ar just ata jag borde gora...
Jag har svart att ata maten, det enda jag kan tanka mig att ata just nu ar nagot som mamma och pappa lagat. Nagot bekant. Inte ens maten vi brukar bestalla upp till hotellrummet smakade sarskilt bra igar. Det har jag ju tyckt smakar ganska gott tidigare. Pratade med Dolaya och fick ga till sjukskoterskan pa jobbet som gav mig lite mediciner mot min mage. Hoppas de hjalper!

Det ar sista dagen pa jobbet idag, och det kanns lite sorgligt men anda skont. Jag ska ata lunch med Dolaya idag, hon var sugen att bjuda mig pa seafood. Typiskt! Det finns inget varre, forutom komagar och grejer... Jag gruvar mig for hur det ska ga. Jag kanske kan skulla pa min mage...? Vill ju inte forolampa thailandarna genom att inte kunna ata maten.

Igar packade vi vara vaskor och vi har forsokt beta av det vi hade kvar att gora inne i Bangkok. Ikvall ska vi fira att vi slutat jobbet och sen aker vi till Koh Chang och White Sand Beach inatt klockan halv fyra. Somnen har vi planerat till bussresan. Det ska bli roligt att antligen komma ivag, jag kanner mig ganska klar har i storstaden nu. Miljoombyte med lite lugn och ro, snorkling och elefantridning! Harligt!

Lanade upp en vag fran gymmet for att vaga vara vaskor. Jag och Anna vagde oss i slutet pa forsta veckan och nu kandes det som om det var dags att kolla vikten igen. Tre kilo minus. Mina muskler!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0