Den 29 oktober 2008
Efter patryckningar fran anonymt hall ska jag forsoka uppdatera lite mer. Lat oss saga att mina kara vanner pa de andra avdelningarna har pa ABB Thailand har trakigt och att vi alla kommer trivas bra utan internet och trakiga arbetssysslor den narmsta tiden. Alla sidor ar redan uttjatade sedan lange.
Pa fredag ar det sista dagen da jag kan komma at en dator, sedan ar det inte sakert att jag far tag i en. Telefonen spokar ocksa, kan varken skicka sms eller ringa hem. Kande mig lite ensam och bortglomd ett tag, men nu har jag fatt lite livstecken hemmifran sa det kanns bra!
Skrev ett vykort till min mormor som kom fram igar. Jag hade skrivit en dikt... typ. Jag hoppas hon tyckte om den, for det var som det som var meningen!
Tankte jag skulle ta och publicera den, och hoppas att jag inte gor nagot dumt nu.
Sahar gar den.
Fran andra sidan jorden skriver jag nu nagra rader,
ifran ett land dar det ar ganska manga grader.
Jobbar pa ABB gor jag flitigt.
Har i Bangkok ar det ganska skitigt.
Taxichaufforerna kor pa vagarna som tokar,
for att vi ska kunna ga runt pa gatorna och snoka. (okej, det rimmade inte riktigt, jag vet!)
Shopping sa det star harliga till,
och pa toaletterna ar det svart att veta vart man ska sla sin drill. (Jag syftar pa thaitoaletter, de ar helknasiga!)
Vi lever och har det bra i elefanternas land,
sen aker vi vidare till stranden och skaffar oss rand. (just nu regnar det mest...)
Det var den!
***
Det kom nyss en ny arbetssokande, och Dolaya borde kommit till jobbet for lange sen. Jag rotade lite och hittade de papper han behovde fylla i och laste upp rummet dar de brukar fa sitta och skriva. Jag blev forvanad over att jag lyckades fa fram alla papper och inte fick panik eller nat. Nar Dolaya kom verkade hon nojd och jag pustade ut, var inte saker pa att hon skulle tycka det var okej att jag rotat for att fa fram alla papper. Jag tycker inte om att rota bland andras saker...
Sa har jag provsmakat nagot som sag ut som chokladbollar. Jag kastade mig over en for magen skrek pa mig, och det var nagot sa forfarligt vidrigt att jag inte visste riktigt vart jag skulle ta vagen. Jag kunde inte hejda mina grimaser och inte svalja heller for den delen. Kokos pa utsidan, ett slajmigt och gummiaktigt yttre holje och nagot som sag ut som brunaktig tillagad mat. Jag vill inte ens veta vad det var! Huvva!
Pa fredag ar det sista dagen da jag kan komma at en dator, sedan ar det inte sakert att jag far tag i en. Telefonen spokar ocksa, kan varken skicka sms eller ringa hem. Kande mig lite ensam och bortglomd ett tag, men nu har jag fatt lite livstecken hemmifran sa det kanns bra!
Skrev ett vykort till min mormor som kom fram igar. Jag hade skrivit en dikt... typ. Jag hoppas hon tyckte om den, for det var som det som var meningen!
Tankte jag skulle ta och publicera den, och hoppas att jag inte gor nagot dumt nu.
Sahar gar den.
Fran andra sidan jorden skriver jag nu nagra rader,
ifran ett land dar det ar ganska manga grader.
Jobbar pa ABB gor jag flitigt.
Har i Bangkok ar det ganska skitigt.
Taxichaufforerna kor pa vagarna som tokar,
for att vi ska kunna ga runt pa gatorna och snoka. (okej, det rimmade inte riktigt, jag vet!)
Shopping sa det star harliga till,
och pa toaletterna ar det svart att veta vart man ska sla sin drill. (Jag syftar pa thaitoaletter, de ar helknasiga!)
Vi lever och har det bra i elefanternas land,
sen aker vi vidare till stranden och skaffar oss rand. (just nu regnar det mest...)
Det var den!
***
Det kom nyss en ny arbetssokande, och Dolaya borde kommit till jobbet for lange sen. Jag rotade lite och hittade de papper han behovde fylla i och laste upp rummet dar de brukar fa sitta och skriva. Jag blev forvanad over att jag lyckades fa fram alla papper och inte fick panik eller nat. Nar Dolaya kom verkade hon nojd och jag pustade ut, var inte saker pa att hon skulle tycka det var okej att jag rotat for att fa fram alla papper. Jag tycker inte om att rota bland andras saker...
Sa har jag provsmakat nagot som sag ut som chokladbollar. Jag kastade mig over en for magen skrek pa mig, och det var nagot sa forfarligt vidrigt att jag inte visste riktigt vart jag skulle ta vagen. Jag kunde inte hejda mina grimaser och inte svalja heller for den delen. Kokos pa utsidan, ett slajmigt och gummiaktigt yttre holje och nagot som sag ut som brunaktig tillagad mat. Jag vill inte ens veta vad det var! Huvva!
Kommentarer
Trackback
